”Det är relationsdystopier du skriver” sa en till mig och det stämmer nog.
Mitt skrivande kretsar kring relationer. Inte bara till andra utan också till sig själv och till platsen där man bor. Jag tycker om att skriva om ensamhet och eskapism. Kanske ligger grunden till det i att jag är uppvuxen i Sveriges mest isolerade stad, Kiruna, där jag överlevde genom att dagdrömma mig bort. Min relation till uppväxtorten är dubbelbottnad, men samtidigt en av mina allra stadigaste genom livet (jag brukar säga att jag är förlovad med Kiruna, har till och med köpt en förlovningsring..!).
I mitt skrivande vill jag komma åt det som skaver. I texterna testar jag att låta det brista, där blir oro och ångest till ord istället för somatiska symtom. Jag behöver skrivandet för att må bra.
Det mörka och allvarliga intresserar mig. Vill man ha feelgood-romaner ska man inte läsa mig. Jag både läser och skriver feelbad. Böcker med en mörk, vemodig, desperat, arg eller uppgiven ton. Filmer och serier som handlar om det hemskaste hos människor kombinerat med det vackraste. Det blir mycket drama, relationsromaner, true crime och kärleksdokusåpor (som trots allt innehåller väldigt mycket feelbad…).
I november kommer min dikt Vårat språk ut i antologin Röster vid gränsälven. Jag har också fått med dikterna Sorgens plats och Vill bara se i konstprojektet Text Type Light tidigare i år. Därför kände jag att det var dags. Nu jäklar ska jag samla mitt kreativa skrivande på en webbplats. Nu ska det ut ur skrivbordslådan.
Så jag bad Frida Walström på Iver att hjälpa mig med webbplatsen och anlitade fotografen Anna Drvnik för bilder på mig.
Så, lite mer om min bakgrund:
I Kiruna växte jag upp i en dansfamilj med dansbandsmusik ständigt sjungande ut ur bandspelaren. Knapsu alltså, som man säger på meänkieli. Ett ord som tagits tillbaka av oss tornedalska queers. Mina huvudpersoner i skrivandet är ofta bisexuella precis som jag.
Förutom relationen till Kiruna älskar jag mitt Stockholm. Där driver jag kommunikationsbyrån Hyvää. Just nu går jag parallellt en konstnärlig kandidatkurs i kreativt skrivande vid Linnéuniversitetet. Det är där jag skriver på min bok, samt en essä med tema ensamhet.
Kanske får ni läsa nåt av det när kursen är slut i juni. Vi får se. Men annat ska ni få läsa här till dess i alla fall.
Tack för att du är intresserad! Tveka inte att kontakta mig om det är nåt du undrar eller bara vill språkas om.
/ Maria Niemi